Nyårslöfte ” Ta tag i och styra upp mitt liv”. / MITT GULDÅR

Emil sa till mig när jag kände mig deppig i höstas:
”2013 kommer bli ditt år, jag lovar. Det är då allting kommer att lösa sig för dig.”
Jag försöker. Jag har pratat med en psykolog, jag har börjat träna yoga, jag har fått jobba en hel del, jag mår bättre fysiskt, ..och psykiskt, och jag har som jag skrev i förra inlägget äntligen kommit på vad jag ska göra. Jag ska bli lärare. Så nu har jag skickat in ansökan, nu kommer jag vara så sjukt nervös fram tills jag får besked.

Jag hoppas att det blir som han säger, att detta blir mitt år. 

Om inte kommer jag alltid ha 2010. 
Det är mitt guldår.

1. Blev tillsammans med Emil. Han väckte mig till liv. Mycket intensivt förhållande, mycket roligt förhållande och mycket som var väldigt jobbigt också. Men äntligen hände det saker, allt blev spännande och intressant.
2. Åkte till Paris på våren. Riktigt rolig resa! Fick 3 nya fina vänner Emmelie, Julia och Karin men klickade speciellt med Emmelie de kvällarna vi satt och drack vin ,rökte ut genom fönstret på hotellet och pratade om våra pojkvänner. Jag ångrar dock att vi inte tog vara på själva Paris tillräckligt. Vi skulle ha lyssnat på Julia och Karin som levde livet istället för att deppa över saknade pojkar när vi fick stanna ett dygn extra pga vulkanutbrottet på Island.
3. Allt som hade med studenten att göra började dra igång ordentligt när vi kom hem från Paris. Balklänning, studentklänning oooosv skulle fixas. Både roligt och jobbigt. 
4. Studentresan. Av förklarliga skäl har jag mest ångest när jag tänker på den resan. Men vi hade så sjukt kul!
5. Det tog slut med Emil. (vilket absolut inte hörde till det ”guldiga” detta år)
6. Balen, var skittråkig och kändes ganska ovärd min 5000krs klänning.
7. STUDENTEN. Bästa och sorgligaste dagen i mitt liv. Men framför allt den bästa. Jag vill så gärna göra om den dagen.
8. Peace & Love roligaste jag gjort i hela mitt liv!!! nuff said.
9. En sommar fylld av fester, jag försökte njuta av att vara singel, det gick inte så bra, ag är ingen singelmänniska, men jag hade kul ändå. Glassade mycket på stranden, umgicks mycket med vänner, hittade på knäppa grejer, åkte till gbg med familjen och bara hade det allmänt härligt. Var på KENT med Emil, Erika och Lisa. 
10.Samtidigt som allt det roliga mådde jag ju väldigt dåligt pga att vi gjort slut osv. Jag behövde komma bort, åkte till stockholm med pappa i två veckor och ”jobbade”. Jag jobbade inte så mycket, men jag var så otroligt glad att vara hemifrån bara. Funderade mycket över mig och Emil och livet.
11.Blev erbjuden jobb i stockholm, jag planerade att jag skulle flytta dit och få en ”omstart”.  – Det blev inte så.
12. Åkte till Borås med min Mikaela. Hon skulle flytta dit och jag följde med henne första veckan. Träffade väldigt många bra människor, festade och trivdes med livet. Bestämde att jag skulle flytta dit.. Eller till stockholm med en av mina nya vänner.  – Det blev inte så.
13. Marken kom och det gjorde även Emil. Helt plötsligt var vi tillsammans igen som om ingenting hade hänt. Alltså, det var ju väldigt jobbigt i början, mycket behövde repareras men allt kändes liksom naturligt. Det var vi helt enkelt. Och denna gång kändes allt annorlunda. Det märktes att vi båda hade ”växt upp” lite under sommaren och var redo på riktigt. Pausen under sommaren var det bästa som kunde hänt oss.
13. September, åkte till tyskland – oktoberfest, sjukt kul!
14. Sedan fortsatte livet hemma i Filipstad tillsammans med min älskade pojkvän. Vi firade vår första jul ihop.
15. Firade nyår i Norrköping tillsammans med Erika.

Ett händelserikt år med mycket upp och nedgångar men i sin helhet mitt guldår. ”Hemma bra men borta bäst” var mitt motto. Fattar inte att jag hann med så mycket på ett år.

blogstats trackingpixel

What’s happenin’

Skärmdumpar2-001

 

Alltså, jag slutade ju blogga, nu har jag fått återfall – det är sånt som händer. Förhoppningsvis slutar jag snart igen.

Jag är inne i en riktigt skön period i livet.  Efter ett halvår i mörker (både på det enda och det andra viset) ser det mesta ljust ut. Jag trivs bra med det mesta och känner mig lugn och harmonisk. Mycket beror nog på det underbara vädret, så fort solen kommer fram blir jag lycklig och får sån energi.
Jag har jobbat mina 2 veckor på Åsenskolan i morgon, men jag är ”inbokad” på onsdag och torsdag nästa vecka också. Förmodligen får jag jobba mer när det behövs om jag vill. Jag är så glad att de tycker att det går bra för mig och vill ha mig tillbaka. Har även jobbat lite på älvkullen den senaste tiden, och längtar faktiskt lite grann tillbaka. Folk undrar nog hur man kan längta tillbaka till ett ålderdomshem, men jag trivs så bra där. Jag tycker om både patienter och personal och när solen sken när jag jobbade sist saknade jag våra frukostar på balkongen i somras,  att få sitta ute med pensionärerna och prata. Jag tycker om att jobba med människor. Och äntligen, ÄNTLIGEN har jag bestämt mig för att börja plugga till hösten. Jag höll på att halka in på undersköterskeutbildningen, men tillslut bestämde jag mig för att det är lärare (förskole- och grundlärare) jag vill bli. Jag har haft så roligt både på dagis och skolan så jag tror att jag kommer trivas väldigt bra med mitt framtida yrke. Och samtidigt som jag bestämde mig kom motivationen att plugga. Det är ju inte själva pluggandet i sig jag ser fram emot så klart (skolan är ironiskt nog ingenting som tilltalar mig, haha.) , men när jag har vikarierat som lärare och ser hur mycket det är jag behöver lära mig och vet att det jag läser har en poäng så känns det som att det kommer gå mycket bättre att läsa. MYCKET.
Att sitta på gymnasiet och plugga samhäll och veta att jag ändå inte skulle bli något när jag var klar var bara deprimerande. Jag dumförklarade mig själv för det valet SÅ många gånger. Och vad skulle jag t.ex. kunna Matte B för? Jag räknar aldrig, jag avskyr matte. Nu kan jag till och med se fram emot att få lära mig matte på universitetet ordentligt för att jag så gärna vill kunna förklara så bra som möjligt för barnen när de behöver hjälp. Motiverad tjej.  Tänk om jag kunde vara lika motiverad på andra håll. t.ex. träning..

Nu är jag trött, har inte haft några elever idag. De har både varit sjuka och haft utflykt så jag har kopierat ett par 1000 papper och planerat lektioner. Tråkigt, med andra ord. Ska se ett par avsnitt av hem till gården som jag missat (hahaha gammel kärring) och se fram emot helgen. Det var ett tag sedan jag festade – vilket jag bara har trivts med, men till helgen ska det bli kuuul :)))

blogstats trackingpixel

att vara, eller icke vara

”Bloggerska”.
Jag har tänkt sluta blogga.
Det känns som att jag har växt ifrån det, för länge sedan. (Minns när jag var 14 och bloggade om ALLT och var naiv nog att tro att mamma & pappa inte skulle se bloggen. ) Och varför ska alla veta vad jag gör och hur jag mår? Och vem fan bryr sig?! Och jag tror inte att jag förstår hur mycket jag egentligen berättar för folk på bloggen, medvetet eller omedvetet, personligt eller allmänt.
Ibland kan någon fråga: ”Malin, hur mår du egentligen?” Och någon gång då och då kan jag vara ärlig och svara ”Rätt kasst faktiskt” och DÅ kan det komma ett: ”Jag har förstått det..” och det tar oftast ett tag innan jag förstår att personen läst min blogg och jag inser att nu vet alla (var väl att ta i)  hur jag mår. Eller som min Mosters man säger: ” Dig behöver jag ju inte fråga hur det är med eller vad du har för dig, det känns som att jag känner dig mest av alla, allt står ju på din blogg.” och jag tänker: ”Nej, vänta lite nu, så ska det INTE vara.”

Så jag har ju slutat i några dagar nu som ni antagligen inte märkt.

Men ibland blir jag ju verkligen så himla sugen att skriva av mig. På facebook skriver jag en kort status då och då och på instagram är det bilder som gäller men ibland vill jag ju skriva? Men det borde ju räcka med att skriva på ett fucking papper då om jag nu absolut måste skriva av mig?… Vad är det för värld vi lever i där man ska skriva om allt och berätta för alla? Jag känner mig lurad. Dumma bloggerskor. Jag har ju fastnat här, och inte tjänar jag en enda spänn på det. De stora bloggerskorna förstår man ju varför de bloggar, de får fett med cash, men jag är liksom fast ändå.

Vi får se om jag fortsätter, det kanske kommer upp något inlägg ibland, kanske 3-4. . . kanske inget. Jo..

Idag har vi  varit på sjukhuset. Det blev ett deprimerande besked så vi tröståt på toppgrillen innan vi åkte hem och sov. Vi mår inte bra. Tror det kan vara magsjukan light eller något. Men jag är nöjd, jättenöjd faktiskt så länge vi slipper den riktiga varianten! Jag jobbade på älvkullen i fredags och HELA älvkullen – ALLA avdelningar var drabbade av magsjuka och alla jag pratade med på hela passet hade eller hade haft magsjukan. Det är ett under, ett mirakel att jag inte blev smittad.
Men peppar,peppar än är det inte över. Det känns som att alla har det just nu. Fy fan, värsta tiden på året.

slut.

blogstats trackingpixel

efter regn kommer solsken


E
fter stora åskmoln med blixtar och dunder och en jädra massa regn måste det väl vara dags för lite solsken?
Förväntan är stor, gör mig lite glad. Ser fram emot bättre tider, välkomnar dem med öppna armar.

Jag hade iallafall en RIKTIGT bra dag på åsenskolan idag. Drömjobbet ju. Charmiga charmiga ungar. Tänk, jag kommer bli en sån lärare som man kan fjäska för. Ja alltså inte typ: ”Fröööken jag har gjort alla läxor och lite till, jag är bäst”, det fungerar inte.  Men är du lite söt och blinkar med ena ögat kan vi köra hänga gubbe resten av veckan utan problem.

Fast de barnen jag i huvudsak ska ha är inte såna, de är duktiga, söta och snälla barn som kommer dit för att arbeta och lära sig svenska, vilket ju är mycket bättre.

Just nu är jag så fruktansvärt godissugen att jag NÄSTAN funderar på att baka något, men bara nästan.
Kanske orkar vänta på att Emil ska komma hem så att vi kan åka och köpa något istället.

blogstats trackingpixel

inhale, exhale / yoga


Min gamla blogg har försvunnit insåg jag nyss, det kändes inte så bra. Det är som att tappa bort en gammal dagbok,  full av minnen. Ja, så var det med det, kan ju inte gå runt och sörja en blogg liksom. Men synd ändå.

Idag har jag tränat yoga för andra gången, så grymt skönt verkligen. Mår sjukt bra efter att ha varit där.
Inte nog med att det har en väldigt lugnande effekt på mig ( – man kan komma dit asförbannad och typ sväva ut i lycka efteråt,) det är ju även en träningsform som faktiskt passar mig.  Jag är ju inte gör-vig, eller snarare så o-vig man kan bli så att så sätt passar det ju egentligen inte dock blir jag ju vig om jag fortsätter, men rörelserna är ju så sköna. De två gånger jag har testat gym till exempel ville jag ju bara dö, det är ju BARA jobbigt och inte ett dugg skönt som vissa påstår att det är.
Dock är jag nog så illa tvungen att börja gymma också snart, jag kommer ju fan inte ens orka bära mina barn när det är dags t.ex.

Igår var vi hemma hos Henke, Mimmie & Agnes. Då ville jag skaffa barn på en gång. Fruktansvärt goa ungar får de dedär Olsson-Höök familjerna. Det var efter att Helena fått Mio som jag först bestämde att jag faktiskt ville ha barn över huvud taget. Sen hamnade jag i fel del av månaden idag och så skrek jag ”JAG SKA ALDRIG SKAFFA BARN!!”. Jag menar, jag  avlider ju av dessa värkar, hur ska jag då klara av att skaffa barn?  Lär ju inte vara värt det.. (klart det är, men inte nu.)

Babbel inlägg. Nu ska jag ta en kopp te och kanske umgås lite med Emil, Emil & Alex. Eller så ligger jag kvar i sängen och myser med mig själv. Måste spela candy crush också, det pågår en väldigt viktig kamp mellan mig & Emil.

blogstats trackingpixel

inte första gången han tror att jag vill döda honom, är det fel på mig eller honom?

Emil tycker att jag är som en gring 5-åring.
När jag skrev på datorn slängde han ur sig:
”Pojkvän elak, vad göra, ska jag sticka kniven i honom, vad gjorde DU?”
som om det var det jag skrev. .

Kom att tänka på ett gammalt blogginlägg:

inte första gången han tror att jag vill döda honom, är det fel på mig eller honom?

 

blogstats trackingpixel

till E ; steget – jag skulle dö för dig

Så rädd att du ska göra misstag
Så att jag ser svart och vitt
Jag vill vara din kärlek
Allt mitt är ditt

Så rädd att jag ska glömma bort dig
Du är så långt bort just nu
Vill ha kvar känslan inuti mig
Allt som är kärlek ger du

För dig finns jag
Finns du för mig?
Finns jag för dig?
För mig finns du

Så rädd att jag ska göra misstag
Som förändrar allting
Tänk om jag blir någon annan
Som inte känner någonting

Så rädd att du ska glömma bort mig
Hur du känner för mig
Du är mitt livs stora kärlek
Jag skulle dö för dig

blogstats trackingpixel